Det har funnits får i Svekhult lite till och från så länge vi kan minnas. Gården har ett antal naturbetesmarker, bla utmed ån Tidan, marker som med fårens hjälp hålls öppna och fina till mångas glädje. Fåret är ju också ett socialt och väldigt trevligt djur, och man kan sitta länge och bara titta på dem när de betar, eller när lammen tränar rivstart och broms........
	1979 fick Veronica (då sju år gammal) tackan Sotis med två lamm, förmodligen en korsningstacka med mycket pälsfår i. Sotis blev flera, och under åren som kom hölls i genomsnitt 5-6 tackor. 1998 köpte Veronica 8 renrasiga finullstackor från Vilja Höijer i Uppsala (därav farfar Curts smeknamn "studentskorna"), och därmed slaktades korsningstackorna efterhand ut, så att hela besättningen idag är renrasig finull. Tackor och baggar har även köpts in från Hästhagens besättning i Tibro, Pierre Frick i Korsberga samt Mattias Nilsson i Hangelösa. Aveln sker endast på kropparna, och inte med hänsyn till ullkvalitét.
	Så här snygga kan man ju också vara, just efter vaccinationssprutan mot gasbrand. Det blir en del hantering innan lamningen - vaccination, selentillskott, klippning osv.
	Sedan några år tillbaka övervintrar fåren på Kisakulla i Stenstorp hos Veronica. Några av dem körs sedan ut till Svekhult för bete på sommaren. Läs mer om fåren på Kisakulla på www.svekhultia.wordpress.com
Farfar Curt om fåren -"De där # fåren tar död på mig - eller så är det de som gör att jag lever!?"